Lyxproblem

Lyxproblem

Inte en dag utan ett ilandsproblem!

Lyxproblem handlar om alla de där problemen som bara uppstår när man egentligen har det förbannat bra. Kanske är det så att vi alla har en viss kvot av problem som behöver fyllas för att det ska bli någon form av balans i livet? Och har man inte tillräckligt mycket problem så skapar hjärnan det åt en. Som på beställning, utan att man behöver fråga!

info@lyxproblem.se

Hög på jobbet

LyxproblemPosted by Lyxproblem Thu, August 12, 2010 15:02:16

Någon på kontoret har fyllt år och tagit med sig tårta att bjuda alla på. Man gör nämligen så på mitt jobb, bjuder alla på tårta när man fyller år. Vi är ganska många, så vi äter rätt mycket tårta. Personligen skulle jag hellre bli bjuden på tårta när jag fyller år. Men då skulle ju alla i rättvisans namn behöva bli bjudna på tårta och det skulle kanske vara för svårt att administrera. Jag vet till och med folk som håller tyst om att de fyller år, just för att slippa bjuda på tårta. Eller för att slippa bli ett år äldre kanske. Man blir visst inte det om man inte fyller år.

I alla fall, idag var det tårta till fikat och jag brukar stå emot men jag hade ätit en så himla nyttig lunch att jag tyckte att jag skulle "unna mig". Dessutom är jag så himla Mad men-snygg idag i min topp och mina Mad men-röda läppar att jag ville fira lite. Jag hade dock glömt att jag också tagit en kopp kaffe med mig till fikabordet. Jag är ju en sådan där tedrickare annars, men jag tyckte att en kaffekopp matchade hela min image lite bättre en en tekopp idag. Och det går vanligtvis bra att bryta vanan och ta en kopp kaffe då och då. Eller bryta vanan och ta en tårtbit då och då. Men eftersom min kropp inte är speciellt van vid varken koffein eller socker går det sällan bra att bryta vanan och ta både kaffe och tårta till fika.

Jag sitter alltså här och känner mig hög. Lite snurrig, lite yr, lite ofokuserad. Som om jag har massor av energi som jag inte kan kanalisera, som far omkring i hjärnan och kroppen som alla de där ostyriga färgglada studsbollarna i San Fransiscos backar i den där reklamen för kamera eller skrivare eller vad det kan ha varit. Märkligt matt och märkligt stissig på en gång. Fladdrig. Seg i tanken. Som vid vilken billig fylla som helst. Usch.

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post7

Stns hlvt jvl skt!

LyxproblemPosted by Lyxproblem Wed, August 11, 2010 22:34:10
Lyckades stoppa min absoluta favoritklänning av silke i tvättmaskinen. På skonsamma 30-graders sidenprogrammet visserligen, men det hjälpte inte. Den ser ut som en liten trasa! Alla vackra suberbt pressade veck som hela klänningen bestod av är nu små bubbliga veck utan styrsel. Strykjärnet och jag har kämpat i timtal nu, med tålmodig och målmedveten precision likt en kärlkirurg. Klänningen är inte död, men den har fått kraftiga permanenta men. Den kommer aldrig mer att kunna tjänstgöra som fabulös festblåsa. Möjligen som vanlig partyklänning på en mörk klubb där ingen ändå lägger märke till detaljer. Den kommer att kunna misstas för den H&M-klänning den aldrig var. Vilken degradering. Det är så att det gör ont i hjärtat. På riktigt. Jag känner ren sorg. Fysisk ledsamhet. Och misströstan. Kommer jag någonsin hitta en klänning som jag kan känna mig lika cool, snygg, sofistikerad, självsäker, stilmedveten, vacker och sensuell i? Jag tror inte det.

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post6

Mad men-röda läppar

LyxproblemPosted by Lyxproblem Wed, August 11, 2010 14:17:35

Jag är så enormt inspirerad av Mad men, fastän jag inte sett ett enda avsnitt. Var jag än vänder mig snackas det Mad men, visas Mad men-mode och Mad men-stil. Så jag kan liksom inte låta bli att svepas med av Mad men-hysterin.

Nu är det ju så att jag har tänkt titta på alla avsnitten. I höst, när det blir typiskt tv-tittarväder, ska jag köpa boxarna och äntligen få se vad alla redan har sett. Men det hindrar mig inte från att redan nu ta till mig den enormt kvinnliga, välskräddade, sofistikerade och faktiskt rätt sexiga stilen. Det började så enkelt med en liten topp i merionoull från Mango som jag blev alldeles kär i. Expediten drog genast en parallell till Mad men och jag var fast. Idag på lunchen fortsatte jakten på en läppenna i typiskt röd nyans att matcha med.

- Hej, jag är på jakt efter en läppenna som kan göra min läppar Mad men-röda, säger jag till expediten på Make Up Store.

- Eeeh, jag har inte sett den, säger hon med sina perfekt målade röda läppar. Är det liksom den vampiga stilen du är ute efter?

Det visste jag så klart inte. Jag har ju inte heller sett den. Men jag hade spanat in mig på färgen Burlesque och det var precis den hon hade på läpparna. Då var det ingen tvekan, tills hon föreslog färgen Almost red. Lite mindre iögonfallande. En light-version som hon sa själv.

Jaha? Är jag en vamp eller en ligh-version? Tro mig, den här situationen triggande min beslutsångest. Och inte erbjöd hon sig att måla mina läppar heller för att vi skulle få se. Jag kan inte för mitt liv se mig som vamp. Fast jag vill ju inte vara någon mesig light-version heller. Efter en promenad gick jag tillbaka och bestämde mig. Vamp. Klart jag är en vamp!

Tills jag kom tillbaka till kontoret. Redan innan jag hunnit ta upp läppennan ur påsen kände jag att det kanske var ett felköp. Vampen hade jag tappat bort någonstans på vägen och kvar fanns bara lilla vanliga jag. Så jag gick tillbaka till butiken. Fick byta. Gick tillbaka till kontoret. Målade läpparna nästan röda.

Så nu sitter jag, light-versionen själv, här med rejält skoskav på lilltårna efter allt promenerande fram och tillbaka i mina Mad men-klackar. Fast jag har rätt snygga läppar. Även om det tog mig hela lunchen att skaffa dem.

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post5

Lyxstress

LyxproblemPosted by Lyxproblem Tue, August 10, 2010 15:12:22

Åh, jag blev så glad idag! Jag stötte nämligen på en kollega vid kaffeautomaten som gav det här med lyxproblem ett helt nytt ansikte. Hon är nämligen lyxstressad!

Kollegan stod frenetiskt och tryckte på knappen på kaffeautomaten utan att automaten verkade ta någon notis om hennes beställning. Inte så att den är nonchalant vår lilla kaffemaskin, men den kräver att man väntar en sekund eller två efter att den serverat en kopp tills dess man kan beställa ytterligare en. Det där har jag lärt mig och står med pekfingret berett på knappen tills jag hör det knappt hörbara lilla klicket som meddelar att varsågod, nu går det bra att trycka in din beställning. Kollegan väntade inte på klicket. Hon stod och tryckte och tryckte och tryckte med en förvånande snabbhet.

- Är du stressad?, frågar mannen i kön bakom henne.

- Näe...? Eller ja, jo, nja... Jag är lite lyxstressad bara, ursäktar sig kollegan med ett leende.

Jag blev så imponerad över hennes uppfinningsrikedom att jag skyndade efter henne och frågade vad det innebar att vara lyxstressad. Jag ville ju vara säker på att ha uppfattat det rätt. Hon svarade att det är när man liksom egentligen inte behöver vara stressad eftersom man inte har någon anledning till det, men stressar ändå. 'Äsch, det var bara lite mikrostress', lade hon till sedan med en axelryckning.

Lyxstressad. Åh, vilket härligt nytt ilandsproblem!

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post4

Beslutsångest

LyxproblemPosted by Lyxproblem Mon, August 09, 2010 19:45:56
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är dagens lyxproblem. Jag vet inte om det är att jag inte riktigt känner att jag har något idag (vilket skulle vara högst oroväckande) eller om jag har för många. Eller om det möjligen är så att jag blivit lite ringrostig under semestern. Skönt är det i alla fall att den är över - semestern alltså. Jag är nog inte riktigt gjord för sommarsemester - jag är helt enkelt inte bra på det. Det är alldeles för stressande. Från och med nu ska jag ta minimalt med semester på sommaren och istället ta någon vecka ledigt på hösten när det ösregnar och fixa med alla hemmaprojekt och sedan ska jag ta några veckor på vintern och åka till garanterat solsäkra ställen. Och däremellan ska jag vara ett litet under av effektivitet. Problem solved!


Ikväll hade jag tänkt hinna med en massa saker. Det ser inte ut att bli så, men jag får skylla på att det är rester av mitt semester-mode. Just nu försöker jag uppbåda energi att resa mig ur soffan för att dammsuga och fixa till i köket innan jag kryper ner i ett skumbad och peelar och inpackar och mjukgör. Sedan ska jag försöka klura ut om jag är mest sugen på att se CSI eller Danska Hollywoodfruar. Mycket som ska hinnas med så här en måndagskväll. Lite snyggt måste jag dock hinna fixa till det hemma - min kille har nämligen sagt att han tänkt överraska mig med middag efter jobbet imorgon. Hemlagad alltså. I mitt kök. Det kommer att vara första gången han är ensam i mitt kök. Det kommer att vara tredje gången han är i mitt kök och överhuvudtaget är delaktig i en matlagningsaktivitet. Det kommer att vara första gången han lagar mat till mig. Det kanske är första gången han lagar mat?


Vid närmare eftertanke är det kanske viktigare att jag hinner fixa till mig själv...?



  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post3

Semesterstress

LyxproblemPosted by Lyxproblem Wed, July 28, 2010 19:38:47

Jag känner en sådan himla stress. På semestern!!! Idag känns det verkligen som alla vill ha en bit av mig och just nu har jag sådant behov att ha alla mina bitar för mig själv. Eller ge bort en bit då och då, en i taget. Gick ut och powerwalkade med en kompis och under den tiden hann jag få fyra sms från fyra olika personer. Sedan har det bara fortsatt med sms och telefonsamtal. Och jag som försöker vara närvarande med kompisen när hon är här även fast hon kom över spontant. Stackarn, hon fick verkligen ha tålamod med mig idag. Hon satt snällt och väntade medan jag först fixade en massa saker hemma som behövde fixas, sedan när jag satt i telefon eller svarade på sms. Tur att hon behövde kolla sin mail då och då också. Alltså, det är underbart att jag har vänner som hör av sig till mig! Men idag orkar jag inte njuta av det.


Jag antar att jag lider av den berömda semesterstressen. Den där som kommer när man försöker varva ner och man bara känner sig stressad för allt man vill och ska hinna med på de få veckor man har semester. Stress om det är sol ute för då får man inget gjort av alla de "måsten" man tänkte sig hinna med under semestern och då kvarstår de som stressmoment under hösten och det vill man verkligen inte. Stress om det inte är sol för då får man inte njuta av sommaren nu när man bara har några få veckor att njuta på och så blir man på dåligt humör för det. Värst är det när det är som idag, varken eller. Eller både ock. Då känner man sig dubbelt stressad. Och jag känner mig stressad för att min första vecka snart har gått och det har varken varit toppväder eller bra fixarväder och jag har inte hunnit/orkat/sparkat mig själv i baken tillräckligt för att göra allt det där jag lovat mig själv. Jag har massor av grejer som jag lovat mig själv att ta tag i när jag blev ledig och ändå bara har mig själv att ta hand om eftersom jag inte hunnit/orkat/haft lust under våren. Och ingenting har jag gjort. Och den stressen kommer bara att fortsätta ligga som en våt filt över allt om det är kvar till hösten. Är det kvar till hösten innebär det att man måste ta helger för att fixa det, helger som man vill slappa eller göra annat på eftersom man inte orkar i veckorna. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrig riktigt trivs om det inte är ordning på saker hemma. Jag kan inte slappna av fullt ut då. Jag vet att den där stressen kommer sitta kvar där tills det är gjort.

Pust. Jag är verkligen aldrig nöjd. Jag är en intelligent och självständig kvinna som borde vara oerhört lycklig att ha tre veckor semester där jag kan göra vad jag vill och njuta av det. Och så kan jag inte det, för jag bara känner stress över att inte hinna med allt och alla och framförallt inte mig själv. Istället för att ta tag i saker och få de gjorda och kunna njuta av det sedan. Det är inte kärnfysik det handlar om direkt.

Det som känns stressande är att inte vara i fas när hösten börjar med jobb och allt. Är jag i fas med allt hemma kommer jag kunna slappna av och njuta mer av min fritid, med familj och med vänner och med träning och allt. Det som känns stressande är att vilja stänga av världen en stund och bara vara, men då känna sig otillräcklig och taskig mot de som vill ses och höras. Det som känns stressande är att inte riktigt orka finnas där för alla och hela tiden känna sig som en skurk för det. Samtidigt som jag skulle känna mig oerhört ensam om de inte fanns där och inte hörde av sig. Det som känns stressande är att vilja att det ska vara sol hela tiden och veta att det kanske inte kommer mer fint väder och att jag jobbade bort den finaste sommaren på femtio år.

Det som känns stressande är att vilja vara överallt och ingenstans precis samtidigt.

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post2

Inte rätt vit nyans

LyxproblemPosted by Lyxproblem Wed, July 14, 2010 15:01:41
Nu när det är så varmt vill jag verkligen ha ett par trekvartslånga vita träningsbrallor. De ska vara lite coola men inte för pösiga. Speciellt inte över höfterna. Och sådana hittar jag en del, men de har antingen fickor som lyser igenom eller är i någon konstig smutsvit nyans. Det är svårt det där med vitt. Det ska se krispigt ut men inte vara för genomskinligt. Det får inte slå mot blått och inte mot gult. Och så ska det vara av rätt material också. Vitt ska ju vara det nya svarta denna säsong, så varför ska det vara så svårt att hitta rätt?

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post1

Min platt-tv är för tjock

LyxproblemPosted by Lyxproblem Thu, July 08, 2010 19:22:07

Det är sant. Min platt-tv är för tjock. Den är bullig och ganska rund i formerna och inte alls sådär slimmad som jag skulle vilja att den var. Varje gång jag ser den blir jag lite, lite besviken. Mest besviken kände jag mig när jag fick hem den och upp den på väggen och det inte alls blev så fint som jag hade tänkt mig. Någonstans hoppades jag väl att jag skulle vänja mig, lära mig älska den här tv:n lika mycket som min andra, att utseendet inte var så viktigt egentligen utan huvudsaken är vad jag kunde få ut av den. Men faktum kvarstår. Min platt-tv är för tjock. Jag visste att fetmaepedemin var ett I-landsproblem. Jag hade bara inte förstått utbredningen.

  • Comments(0)//www.lyxproblem.se/#post0